Var det resan som var målet?

Posted by Sara Carlemår on 2017-12-13 15:51

Find me on:

International congress on "Mental training and Neurobehavioural Sciences" Photo: Afshar PhotographyDenna blogg är den sista i serien kopplat till Iranresan, här delar vi med oss av våra erfarenheter och reflektioner efter resan. Christer delar först med sig av vad som hände under hela processen; insikter, tillkortakommanden, lärdomar och guldkorn. Sedan delar Sara med sig av det mänskliga perspektivet och möten med olika människor.

Är du nyfiken reseberättelsen och skildringen av Iran på plats, läs gärna bloggartikeln Upplevelser i en annan värld ger nya perspektiv.

Träningen en del av resan 

Growing up in the north of Sweden, I played ice hockey…. and like many of my friends I loved the game! I loved it so much that I wanted to reach the top. And for me – the top, at that point was the local club’s senior team. The top of the world for me, didn’t exist… I couldn’t think OR EVEN DREAM about becoming one of the best hockey players in the world. And as you know, if you can’t think big, you can’t reach the big goals. And THAT is one of the reasons WHY I work with mental training in sales today. 

…när min 11 årig dotter kan de 2 första minuterna av min presentation utantill har jag tränat tillräckligt då?

Glad att familjen bor kvar efter jag har utsatt dem för psykisk tortyr i ett par månader genom att tvinga dem att vara publik och ge mig brutal feedback i varje moment, gått omkring som en osalig ande och mumlat engelska fraser som om jag hade en skruv lös. Jag har fått förlängt kontrakt i familjen Bäckman. På ett villkor, att jag INTE säger ”Growing up in the north of Sweden” en gång till.

Vill alltså dela några reflektioner i vad som hände under processen från maj – fram till slutmålet den 26 oktober. Kan för egen del konstatera att träningen var en av de viktigaste delarna av min egen resa.

Skräck förvandlades till drivkraft och delmål

Att jag var mottaglig för att anta denna utmaning överhuvudtaget var tack vare att det ligger i rak linje med det 10 års mål som växte fram för ett par år sedan. Ibland kommer vissa möjligheter som en blixt från klar himmel, som att föreläsa om vår filosofi i Iran. Iran av alla ställen och på engelska. Det fanns inte med i planen men det kom in som ett naturligt delmål och en chans att träna, växa och utvecklas i mot nästa steg. Från skräcken av att bara tänka på målet till att vilja att det aldrig tar slut blev en ytterligare förståelse för hur jag fungerar i en målprocess och att prestera när det verkligen gäller.

På en midsommarfest för ett par år sedan träffade jag två personer från New York, en arbetade som säljare på Facebook och den andre som säljchef på Google. Med svetten i pannan stapplade jag mig fram i försök, att med inlevelse och glöd, förklara vad vi på Samba gör, på engelska. Där och då bestämde jag mig. Nu får det vara slut! Mitt tillkortakommande med det engelska språket är en begränsning som jag vill komma förbi. Målet blev att förvandlas till en fullblodad Engelsman. Under ett år blev det fokus på målet, böcker med engelsk text, ljudböcker på engelska, filmer med engelsk textning, prata engelska hemma med familjen, English Monday’s på jobbet. Utvecklingen stegrade och självförtroendet ökade succesivt.

Så en dag i maj 2017 fick vi frågan av Lars-Eric Uneståhl om att följa med till en Internationell kongress om mental träning i Iran och möjlighet att föreläsa om vår filosofi. Svaret kom utan tvekan med ett rungande JA, med en följdfråga med en viss försiktighet i tonen ….

- Ursäkta men, behöver det vara på engelska?

-Ja Christer, det kan vara läge för det, om du inte vill ta det på Persiska.

International congress on mental training, Mashhad Iran 2017. Dr. Fathi, Mrs. Carlemår, Mr. Bäckman and Dr. Uneståhl.

Dr. Medi Fathi, initiativtagare och huvudarrangör av kongressen på första parket tillsammans med  Sara Carlemår, Christer Bäckman och Dr. Lars-Eric Uneståhl. Foto: Afshar Photography. 

10 steg  för att nå mitt mål  

  1. Stoppade huvudet i sanden en månad. Ville inte ens tänka på det. Hoppades att kongressen skulle ställas in eller att jag skulle bryta ett par ben så att jag hade något att skylla på för att INTE åka. Men då kom frågan från min coach och äkta hälft Pernilla - Hur skulle det kännas om det INTE blev av? OK jag måste ta tag i det här, NU!
  1. Fram med verktygslådan. Målbildsprogrammering stod högst upp på att göra listan, in med målbilden i hjärnan, hur jag med pondus och full kraft agerar fullt ut under hela föreläsningen och känslan som skulle infinna sig när jag kliver av scenen. Varje kväll innan jag somnade bytte jag i tanken skepnad till en engelsman och hoppades att jag skulle drömma på engelska. Varje detalj blev viktig och mitt enda mål i hela processen blev att vara så väl förberedd som jag någonsin kunde vara. Det skulle inte finnas en enda cell i kroppen som sa att jag kunde ha tränat mer.
  1. Dags att sätta ett manus. Min kollega Sara och jag anlitade fullblodsproffset Lisa Cockette, från företaget Anything English, med både engelska och kommunikation i blodet. Vi ringade in ett tydligt mål med föreläsningen, satte huvudbudskap, struktur, dramaturgi, bilder osv.
  1. Därefter började träningen på allvar. Träning hemma, träning inför mig själv, inför andra och inför min coach. Jag pratade in ljudspår och lyssnade på mig själv, tittade på filmklipp med experter som föreläste om historiska talare, lånade stora scener för att träna så matchlikt som möjligt. Med en åhörare i publiken, min coach Lisa som var ovärderlig i detta skede, tränade jag på tonlägen, rörelsemönster, betoningar osv. Lisa stöttade, inspirerade och följde upp mig så att jag tog steg framåt. Här började jag få en stark känsla av att jag verkligen utvecklades och en tro på att det kommer att gå grymt bra.
  1. Snabbspolning till dagarna före kongressen. Under ett par dagar färdades vi genom ökenlandskapet med buss under 40 mil och jag passade på att spela upp min mentala film minst 100ggr. De inledande 2 minuterna skulle sitta som ett smäck. När vi väl kom på plats till staden där kongressen hölls fick jag klart för mig att jag skulle upp direkt efter lunch, dagen efter. Det kändes skönt att vara på plats och få möjligheten att lägga upp de sista detaljerna och förberedelserna inför dagen D.
  1. Dagen D. Jag sov hela 4 timmar på natten, vaknade under natten av att jag rabblade delar av presentationen i sömnen. Som ett barn på julafton full av förväntan steg jag upp 07.00 för en löptur runt kvarteren, lätt frukost och anslöt till kongressen som deltagare. Under lunchen träffade jag mannen som skulle simultantolka min föreläsning till Persiska. Jag fick knappt fram ett ord när jag skulle försöka förklara för honom vad jag skulle prata om, han tittade på mig lite förundrat och sa... ähhh GOOD LUCK. Som du förstår ökade min nervositet maximalt, men jag hade förberett mig på hur jag skulle ÄLSKA min nervositet och hur jag skulle vända den till laddning. Varm dusch på rummet och en sista repetition. Ca 30 minuter innan jag skulle gå ner till kongressalen så kommer det en låsning. En total låsning och tankarna flög runt. - Jag KAN inte… Jag måste ringa ner och säga att jag ställer in… Som ni nu kanske förstår så har jag även tränat på detta moment, vad gör jag om jag blir för nervös och det låser sig? Verktygslådan kom fram igen. Mental träning, sätt dig ner, blunda, andas djupa andetag och låt lugnet ta över. Fokusera på mod. Agera med full kraft på scenen. Du är så förberedd som du någonsin kan vara. Det är ditt livs chans att lysa som en stjärna. Det här är bara ett delmål mot nästa steg
  1. Dags för leverans, innan jag gick ner så gick jag in i en känsla som jag har upplevt så många gånger, att gå ut till en hockeymatch, upp med adrenalinet, aggressivitet, viljan att vinna.
  1. Med en grym låt pumpade jag upp energin, dansade loss och sjöng som en galning, sedan var det bara att gå till kongresshallen och köra. 
  1. På plats i kongressalen. Den föregående talaren avslutade och det var dags att köra, då strulade tekniken, men jag var redan inne i en egen bubbla så jag märkte det knappt. LUGNET hade infunnit sig som jag hade tränat på, när jag klev upp på scenen ställde jag mig längst fram på mitten av scenen, lät tystnaden komma i ett par sekunder, log stort och känslan var total.
  1. Allt gick som jag enligt plan. Till och med lite bättre! Full kraft och passion hela vägen. I slutet av presentationen kom jag till och med på mig själv att jag inte ville att det skulle ta slut. Med en berusande känsla klev jag ner från scenen och tänkte - Jag gjorde det! 

Kanske låter banalt för vissa, jag har inte klivit upp på Mount Everest eller vunnit OS, men jag vann över mig själv. Jag vann över min egen rädsla. Reflektionen efteråt var att jag än en gång har upplevt receptet på hur jag kan nå ett mål oavsett hur högt och utmanande det är.

Christer Bäckman, International congress on mental training, Mashhad Iran 2017.

Samlade lärdomar 

  • Sätt så höga mål att rädslan blandas med kittlande inspiration.
  • Programmera in målet så att det blir realistiskt, med stark känsla och tron att kunna nå det.
  • Sätt planen på vad du behöver förbereda och träna på!
  • TRÄNA, TRÄNA och åter TRÄNA
  • Älska nervositet, det är bara ett tecken på att du är laddad, engagerad och vill vinna.
  • VÅGA VINNA!

Boston 2019 

Att nå ett glödande mål är till stor del struktur. Struktur i förberedelser och träning men även brinnande vilja och uthållighet, låter tråkigt men det är min bild av det hela.  För tänk om allt var en endaste räkmacka, då vore livet rätt trist. Att få kämpa för något och leva i processen är en stor del av målet i sig. OM jag vill göra om det? Självklart, jag KOMMER att göra om det. I Boston 2019, inför en publik på runt 10.000 personer. De vet bara inte om att jag kommer ännu, men snart så kommer de vara lyckligt vetande!

Saras reflektioner på ett mänskligt plan

Min egen målbild för föredraget

Min egen mentala målbild var att stå med tårar i ögonen av stolthet när Christer klev av scenen. Det gjorde jag! Jag stod med tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna! Inte bara för hans grymma framträdande (!) utan även för att jag är stolt över det vi skapar tillsammans och på det sätt vi hittills fått vara med och göra en skillnad för enskilda individer.

Fil 2017-12-13 09 24 03.jpeg

Sara stod vid sidan under Christers föredrag, fotade, filmade och njöt. 

Som jag lyfte i den första bloggen ”Iran nästa stop på resan mot vårt långsiktiga mål” satte vi hösten 2016 ett mål som tvingade oss att spränga våra gränser. Det är jag tacksam över idag och något vi ser fram emot att fortsätta med. Kongressen blev en härlig bekräftelse på att vår filosofi och vårt arbetssätt kopplat till säljutveckling är stark och gångbar även internationellt. Riktigt kul att vara en del av ett stort internationellt sammanhang och kunna bidra på olika sätt. Förutom bekräftelse har vi även fått tydlighet i vad vi behöver ta vidare, jobba vidare på i förankring och våra arbetsprocesser för att bli ännu vassare. Vi har tränat och förberett oss på olika sätt och kan konstatera hur häftigt det är med mål och målbildsprogrammering.

Landet och människorna

Upplevelserna i Iran har väckt en nyfikenhet hos mig kring världens strukturer och varför det ser ut som det gör. Resan har som sagt också väckt en drivkraft i mig att bidra till en bättre värld. Iran är ett oerhört vackert och spännande land som jag är tacksam över att ha fått upplevt från insidan. Ett land som många västerlänningar endast har mediabilden av, en bild som ofta är negativ vilket ger konsekvensen att man ofta har förutfattade meningar. 

Jag har aldrig någonsin inför eller under ett besök i ett annat land upplevt en begränsning av yttrandefrihet, men här var det påtagligt. En direkt begränsning av yttrandefrihet och brist på grundläggande mänskliga rättigheter, dels för mig som gäst i landet men framförallt för befolkningen. Det är något som så klart känns olustigt och upprörande men även väckt en drivkraft i mig att i det lilla bidra till en bättre värld. Vi som lever i ett fritt, öppet samhälle har inte bara en större möjlighet att göra det utan även en skyldighet att göra det. Det vet jag att vi kan göra i det lilla och kopplat just till resan kändes det att vi bidrog bara genom att vara i landet.

Något av det mest värdefulla jag tagit med mig från resan är människorna, de välkomnande och de nyfikna människor vi träffat. Det märktes tydligt att det är ett land som är svältfött på turister. Som jag berättat i bloggen under resan var många nyfikna, kom fram och pratade, undrade vart vi kom ifrån och bad om att få fotografera sig med oss. Många var också väldigt öppna och modiga. Pratade ganska direkt och öppet om systemet och förtrycket, uttryckte sitt missnöje och en längtan efter något annat. Landet Iran ”The Islamic republic of Iran” är en teokrati vilket innebär att den politiska ledningen är samma som den andliga ledningen. Det blir något speciellt med det och i många samtal kom det fram saker om just systemet, konkreta exempel på hur osunt det är. 

Den unge mannen på basaren

Ett oerhört starkt möte var med en ung man på basaren i Esfahan. Vi strosade runt och stannade i en av butikerna som sålde kopparfat. Efter bara två meningar om faten tog den unge säljaren fram sin telefon, och började i Google Translate skriva på Persiska. Han bad om hjälp att komma därifrån, att flytta ifrån landet. Vad ska jag ta mig till? Hur kan jag göra? Vad kan jag göra? Tårarna började trilla när jag insåg hur desperat han var. Jag satte på mig solglasögonen för att inte visa de äldre männen som satt omkring att jag grät, inte för min egen skull utan för den unge mannens, så att han inte skulle råka ut för något. 

Den unga kvinnliga idrottaren

På ett badhus träffade jag en ung kvinnlig idrottare, även det ett härligt möte som inleddes av nyfikenhet och öppenhet. När jag berättade att jag kom från Sverige berättade hon att det var ett av de tre länder som hon hoppades kunna komma till för att studera och utöva sin idrott. Som drygt 30 år hade hon ännu inte varit utanför landets gränser och var hungrig på att ta sig ut ur Iran, studera och upptäcka världen.

Badhuset hade särskilda öppettider för kvinnor och män, så klart. Väl innanför dörrarna kände jag en frigörande känsla, att ta av sig slöjan och precis som hemma kila runt i baddräkt eller med en handduk runt höften i omklädningsrummet. Alla dessa vackra kvinnor med sitt vackra hår och härliga former, träningssimmade, badade bubbelpool, relaxade i en stol. Precis som jag är van. Fritt för en stund men därefter var det att skyla sig ingen…

En unga kvinnan och jag bestämde träff utanför för att kunna fortsätta vårt samtal, då i slöja. Många mänskliga möten följer med hem i sinnet och flera av dem har jag kontakt med även efter resan, hon är en av dem.

Den akademiske ateisten

Ett exempel var en man som under en middag berättade öppenhjärtigt att han är ateist och vad det innebär för honom. Han är akademiker och har sin tro i vetenskapen – han tror på någon gud. Han berättade att han inte kan vara öppen med att han är ateist eftersom det skulle vara förenat med risker. Han tvingas ljuga för sin familj, sitt barn, för att dölja det och besöker moskén regelbundet för att inte väcka frågor.

Den driftiga entreprenören

Direkt efter Christers framförande letade en kvinnlig entreprenör rätt på både Christer och mig, hon ville absolut bolla några säljmässiga frågor med Christer och säkerställa att hon kunde få ha honom som coach! Det var med kraft vi kände hennes driv, driv i sitt entreprenörsskap, i sin proffesion och i sin vilja att utvecklas. Detaljerna har vi inte satt i skrivande stund men vi hoppas sy ihop det och på så sätt även få bidra i näringslivet i Iran, även om inte det i sig var något tydligt mål innan resan!

Avslutningsvis

Jag är som sagt stolt över det vi skapar tillsammans Christer och jag. Jag är glad på det sätt vi gör det och vad vi får vara med om på vår företagarresa. Jag ser fram emot att även framöver får vara med och göra en skillnad för enskilda individer och för oss själva!

Så… Var det resan som var målet?  Vi avslutar med en textrad ur Robban Brobergs härliga låt ”MÅLET är ingenting VÄGEN är allt”.

Topics: mental träning för säljare, Iran 2017, Mental training in sales

Samba vässar dig & ditt företag

Vi tror på konstant utveckling och träning, i vår blogg vill vi inspirera till att utvecklas som individ och vässa detaljerna i ditt säljarbete. 

SIGN UP: följ bloggen

Inlägg